Lasermärkning blir allt mer populärt och börjar sakta ersätta andra typer av märkningsmetoder. Speciellt när det kommer till material i plast. Då lasermärkning på plast inte kräver exempelvis bläck eller lösningsmedel är det även ett miljövänligt och hållbart alternativ. Metoden kräver inte heller de energiintensiva tolkningsstegen som vid exempel bläckmärkning.
När det kommer till lasermärkning av plast finns det en uppsjö metoder att använda sig av. En av metoderna är gravyr, vilket sker genom att en del av materialet på ytan av komponenten i fråga förångas. Processen är att laserstrålen penetrerar ytan och avlägsnar en del så att en fördjupning skapas. Materialet är uppvärmt då det reagerar på luften i sin omgivning, och det skapas en missfärgning i märkningsområdet som gör det desto tydligare.
En annan metod är skumning. I skumningsprocessen så smälter laserstrålen plastytan på ett specifikt område. När det sedan har svalnat så skapar laserstrålen små gasbubblor på materialet. Dessa gasbubblor reflekterar ljuset på ett vagt sätt. Efter detta ökar den gasen som har ackumulerats, det vill säga volymen i materialet, och detta skapar en slags skumplast. Delen som har lasermärkts visas ljusare än området omkring och har en upphöjning från ytan.
Förkolning är en metod för lasermärkning som alltid ger en mörkfärgning av materialet som märkts. Under processen bryts plastbindningarna och kol frigörs. Missfärgningen som resulterar varierar från grå, blågrå och svart. Denna metod används på genomskinlig plast och organiska material.
Slutligen har vi även färgning. Plaster absorberar laserns ljus. Plasternas färgpigment och kol förstörs och förångas till följd av uppvärmning. När detta sker synliggörs en färgförändring och skumning. Kolet i plasten oxiderar och bildar koldioxid, som avlägsnas från plasten och bildar ett skikt av skum. Mörk plast blir vit, och klar plast blir grå eller svart.
